bokrea


The English Bookshops bokrea började idag, med det fantastiska erbjudandet 3 för 2 på ALLT i butiken. Inte bara tråkiga reatitlar som ingen velat köpa under året som gått, som på alla andra bokaffärer, utan 3 för 2 på ALLT. Inklusive Penguins fantastiska bokmuggar.
 
Bilden är inte superbra, men de titlar som fick följa med hem var The Land Across av Gene Wolfe, för att Neil Gaiman i förordet till Trigger Warning sa att det var en av de böcker han gillade allra mest under året som gått. Amy Poehlers Yes Please för att denna kvinna är en gudomliga gåva till världen. Jag har tänkt läsa något av Margaret Atwood länge och novellsamlingen Stone Matress kändes som en lämplig början. The Waves av Virginia Woolf har jag längtat efter att få läsa länge nu, då jag sett ett flertal citat flyta omkring på pinterest. Den sista boken, vars titel inte syns speciellt bra, är The Girl in the Road, som jag också plockade med mig för att Neil Gaiman blurbat den med ord som "Glorious" och "Sharp" och "Human" (ja, Neil Gaiman har en del inflytande över mitt liv). 
 
Och ja, Wuthering Heights-muggen var utmärkt att dricka kaffe ur!
 
Böcker | böcker | | Kommentera |

get on his level

I tisdags sa Joakim att han allra förmodligast skulle komma hem på söndag. Wow, söndag, tänkte jag. Det var så nära, det var liksom fem dagar tills dess. Det var ju ingenting! Och på söndag är jag ju ledig, så då kan jag åka till Arlanda och möta honom, och ta med mig en semla eftersom han fortfarande inte fått äta någon och han sagt att han vill äta en så fort han kommit hem. Det blir toppen, jag kan baka dom på lördag. Jag formulerade en plan.
 
I tisdags sa han också att han skulle spendera sin onsdag tillsammans med sina kompisar, typ hänga, äta middag, gå på bio, så det skulle kanske bli sent innan vi kunde skypa. Okej, vi får se om jag är vaken, annars får vi höras på torsdag helt enkelt, sa jag. 
 
På onsdagkväll skickade han sms och sa "Jag har världens roligast historia att berätta, så nu blev Skype obligatoriskt ikväll!!" Och jag tänkte visst, jag börjar inte förrän tio imorgon så jag kan väl vara vaken. Vid tjugo över tio fick jag ett nytt sms: "Är påväg hem nu, är du fortfarande vaken?". Jag var knappt det, men jag sa att jag kunde hålla ut nu när jag visste att han var på gång. 
 
Kvart i elva ringer det på min dörr, samtidigt som jag får ett sista sms:
 
"Semla?"
 
Han var verkligen på väg hem.
 
| joakim, minnen | | Kommentera |

jag älskar Taylor Swift

 
2014 var året jag till slut, helt och fullt, släppte på min musikelitism. Ni vet den där känslan när man tror att man är så mycket bättre än alla andra för att man lyssnar på punk eller indie eller folkig rock med banjo eller vad som helst som inte kan kallas för mainstream. Hint: man är inte det. Man tror att man är bättre för att man lyssnar på arga rebeller som vill ha revolution, and that's all good, men satan vad mycket dansvänligt man missar när man rutar in sig sådär. Man missar så mycket glatt, man missar så mycket feel-goodmusik. Och man missar att även de som är på mainstream-sidan av gräset också vill ha revolution, också har låtar om att skita i vad andra säger.
Som Taylor Swifts "Shake it off". Till exempel. 
 
Jag älskar Taylor Swift. För ett år sedan gjorde jag det inte. Då hatade jag Taylor Swift. Varför? No reason. Förutom den där härliga internaliserade misogynin som fått mig att tro att kvinnor förtjänar att bli hånade när de bara gör exakt samma saker som män gör men som istället blir hyllade. Jag hade helt seriöst inte ett enda bra skäl till att hata Taylor Swift. Åh nej, det är "bara tonårstjejer som lyssnar på Taylor Swift". Varför är något dåligt bara för att tonårstjejer lyssnar på det? Tonårstjejer är grymma. Åh nej, hon "skriver bara låtar om sina ex." För ingen manlig låtskrivare har någonsin skrivit en låt om sitt ex. Eller en låt om kärlek. Eller? Men det finns väl åtminstone ingen manlig låtskrivare som skrivit om kärlek och blivit hyllad som idol och aldrig fått skit för att han skrivit låtar om kärlek. Eller? (Ed Sheeran, Bruno Mars, Sam Smith, John Legend, och så vidare in i oändligheten.)
 
Jag tyckte så mycket om Taylors nya album att jag köpte det från iTunes när hennes musik plockades ner från Spotify, och det var ett av mina bästa köp under hela 2014. Jag älskar hennes låtar så himla mycket, poppiga och härliga, fantastiska beats och melodier, mycket sjunga-med-vänliga texter. Jag lyssnar fortfarande på det flera gånger i veckan. Och sen är hon ju så himla smart också, och är typ den vänligaste själen som existerat, som bryr sig så mycket om sina fans att hon blir vänner med dom på sociala medier och skickar julklappar till dom och kommenterar på deras selfies och videos och bilder och betalar av deras studieskulder. Seriöst, Taylor Swift är too good for this earth egentligen, men jag är glad att hon är här ändå och kan vara en kick-ass förebild för unga tjejer. Swiftie for life!
 
 
| förebilder, musik, taylor swift | | 2 kommentarer |
Upp