inspirationen - vart tog du vägen?

Ett av mina nyårslöften var att jag skulle öva mina konstnärliga talanger mer det här året, både skriva och måla. Nu  har jag inte gjort någotdera på så himla länge. Jäkla tentaperiod som förstör alla rutiner man lyckats bygga upp med sina oändliga timmar av pluggande, och som lämnar hjärnan uppbränd i slutet av dagen. Inspirationen infinner sig liksom inte. (Fast inspirationen är ju någon slags myt egentligen - om man vill göra nåt så gör man det, att "vänta på musan" är bara en behändig ursäkt när man inte orkar börja). Någon dag ska jag försöka igen.
 
 
 
| min konst, star trek | | Kommentera |

bullfika

Igår föreslog Joakim att vi skulle baka kanelbullar idag. Jag som var hypad från (F)redagsfikat jag varit på under lunchen (FUTF, Föreningen Uppsala Tekniska Fysiker, har bullfika sista fredagen varje månad, då man kan köpa oändligt antal bullar för 30 kr, 20 om man har sin sektionsoverall på sig) så jag tyckte det lät som en toppenidé. 
Vi satte degen innan jag drog på gymmet, så de var redo att bakas ut när jag kommit tillbaka från mitt benpass. Jag visade Joakim hur man gör fina knutbullar, och tillsammans producerade vi riktigt fina och saftiga bullar. Receptet är taget från baksidan på Icas mjölpåsar, helt vanliga standardbullar liksom, men som ser proffisga ut tack vare sin knut. Och knuten är som inte speciellt svår att göra heller. Jag kanske gör en fotoguide på hur man går tillväga nån gång.
Tänk att jag inte gillade kanelbullar tidigare? Vem trodde jag att jag var egentligen? Nuförtiden förstår jag verkligen de som förskräckt utropat "gillar du inte kanel?!?!?!?" varje gång jag sa att jag inte tyckte om kanel förr i tiden. Ack, jag var ung och dum. Till bullarna drack vi chai-te och solen lyste på oss genom fönstret. Det var en fin eftermiddag.
 
Matlagning och bakning | bakning | | En kommentar |

vad jag läser, vecka 13


Nya kurser har startat, tentaresultaten börjar rulla in (en fyra i vågor och optik, who would've thought) och ordningen är för tillfället återställd. Just nu läser jag Virginia Woolfs The waves, som förvånat mig men som jag ändå gillar än så länge. Jag tycker väldigt mycket om Woolfs stream-of-conciousness-stil.
 
För att väga upp Woolfs poetiska prosa så har jag med mig Chuck Wendigs Blackbirds i väskan under dagarna, en urban fantasy-roman vars antihjältinna svär som en borstbindare och dödsfallen är grafiskt detaljerad. Chuck Wendig är en sådan författare som levt i min periferi under en lång tid nu, och som jag fattat tycke för redan innan jag läst någon av hans böcker, då han sagt en del citatvänligt om konsten att skriva. Han har skrivit ett mycket bra blogginlägg om konsten att skriva starka kvinnokaraktärer, och att det inte bara betyder att kvinnan ska kunna skjuta ett vapen eller slå en bad guy på käften. Än så länge är jag inte besviken gällande Blackbirds!
Böcker | böcker, veckoläsning | | Kommentera |
Upp