get on his level
I tisdags sa Joakim att han allra förmodligast skulle komma hem på söndag. Wow, söndag, tänkte jag. Det var så nära, det var liksom fem dagar tills dess. Det var ju ingenting! Och på söndag är jag ju ledig, så då kan jag åka till Arlanda och möta honom, och ta med mig en semla eftersom han fortfarande inte fått äta någon och han sagt att han vill äta en så fort han kommit hem. Det blir toppen, jag kan baka dom på lördag. Jag formulerade en plan.
I tisdags sa han också att han skulle spendera sin onsdag tillsammans med sina kompisar, typ hänga, äta middag, gå på bio, så det skulle kanske bli sent innan vi kunde skypa. Okej, vi får se om jag är vaken, annars får vi höras på torsdag helt enkelt, sa jag.
På onsdagkväll skickade han sms och sa "Jag har världens roligast historia att berätta, så nu blev Skype obligatoriskt ikväll!!" Och jag tänkte visst, jag börjar inte förrän tio imorgon så jag kan väl vara vaken. Vid tjugo över tio fick jag ett nytt sms: "Är påväg hem nu, är du fortfarande vaken?". Jag var knappt det, men jag sa att jag kunde hålla ut nu när jag visste att han var på gång.
Kvart i elva ringer det på min dörr, samtidigt som jag får ett sista sms:
"Semla?"
Han var verkligen på väg hem.
