lina recenserar: vad jag läst i februari

The Girl on the TrainPaula Hawkins
Jag har aldrig varit ett stort fan av deckare, men The Girl on the Train hypades som "nästa Gone Girl", och då kunde jag inte låta bli. Och jag är så glad att jag läste den, för den var fantastisk. Jag älskar opålitliga berättare, de är en utmaning till en själv som läsare att hålla sig skärpt, att ifrågasätta allt som händer även om du sympatiserar med berättaren i fråga. The Girl on the Train har tre berättare och en mer opålitlig än de andra, men de är alla välskrivna, komplexa och kvinnliga karaktärer och jag älskade den här boken lika mycket för dess skarpa karaktärsporträtt som för mysteriet, och dessutom var uppläsarna till den engelska utgåvan av ljudboken var fantastiska.
 
The Three-Body Problem - Cixin Liu
Vinnare av Hugo-priset (science-fiction världens motsvarighet till en Oscar) för bästa roman 2015 och jag förstår varför. The Three-body problem är "hard sci-fi" om en vill slänga sig med sådana termer, dvs det är science fiction med emfasis på science, och det var den första sci-fiboken jag läst som jag verkligen känt att min fysikutbildning har gett mig en extra dimension i mitt läsande. Vetenskapen är såklart uppdiktad, men förvånansvärt rimlig och förutom teoriserande kring högre dimensioner i mikroperspektiv så bjöd boken också på ett insiktfullt utforskande av hur människan faktiskt skulle reagera om vi fick kontakt med en utomjordisk civilisation.
 
Assassin's quest (The Farseer trilogy #3)Robin Hobb
Jag känner mer och mer hur jag sakta men säkert rör mig längre och längre ner i träsket som är "epic fantasy" och jag VILL INTE för alla böcker är ju för tusan en miljon sidor långa och det tar månader att läsa ut dom men jag KAN INTE LÅTA BLI för det är så bra?????? Fördelen med böcker som är 320 miljoner sidor långa är att det finns plats att utforska världar, människor, kulturer samt att avhandla vad en expedition åt till frukost varje dag under flera veckor och jag kan inte dölja att det är något jag gillar. Jag älskar världar som känns äkta, jag älskar långsamma, breda, grandiosa historier och trots att jag inte har tid att läsa böcker som är 400 miljarder sidor långa om jag någonsin ska hinna med att läsa allt jag vill så kan jag inte låta bli. The Farseer trilogy har varit ett rent nöje att lyssna till. Fylld med sprakande karaktärer, magi och hovpolitik så hade den allt jag hade önskat och jag erkänner att jag fällde en och annan tår när slutet kom.
 
Böcker, Dagbok, Lina recenserar | böcker | |
Upp