glutenfri semla med hemgjord mandelmassa
Alltså hörrni, jag är så himla glad i hela själen. Ser ni semlan där uppe? Den ser rätt god ut va? Låt mig få tala om något för er: den där semlan är nyttig. Hälsosam. Bra för din kropp. Den är glutenfri, laktosfri och i princip sockerfri. "Men Lina," tänker ni då. "hur smakar den egentligen om den är fri från allt som gör saker gott?" Låt mig få tala om det för er. Den smakar som, just det, en semla.
Sedan jag började lägga om min kost till att bestå av framförallt mindre gluten och socker (laktosfritt äter jag ju redan) för att min mage och kropp ska må bättre, så har jag oroat mig för Fettisdagen. Hur skulle jag lösa det? Länge antog jag att det enda alternativet var att helt enkelt gå bananas och göra helt vanliga semlor med köpemandelmassa och de vitaste vita glutenbomberna till bullar när dagen väl kom. Fettisdagen är ju bara en gång om året. YOLO liksom.
Men så började jag fundera. Jag menar, glutenfria bullar är ju ändå relativt enkelt att fixa, om man har lite tålamod och är noggrann. Men mandelmassan, det var där kruxet låg. Mandelmassan är ju hela grejen med semlan. Hur skulle jag kunna åstadkomma mandelmassa som inte var en bomb av raffinerat socker? Och då insåg jag att jag hade ett kort i ärmen att spela som skulle kunna lösa alla mina problem.
Svaret? Dadlar. Dadeln är en frukt som smakar som mandelmassa. No joke. Första gången jag åt en dadel var det min första tanke: det här smakar som mandelmassa. De är extremt söta, vilket gör dom ideala som substitut för socker, och när de redan har en smak av mandelmassa, ja varför då inte göra mandelmassa på dom?
Ser ni det där eller? Om ni inte tycker att det där ser ut exakt som mandelmassa, ja då vet jag inte vad ni har käkat i alla era dagar. Det blev så gott. Not gonna lie, när jag smakade på den sa jag högt för mig själv "Men Lina, det där gjorde du bra". Det smakar mandelmassa. Precis som mandelmassa, bara en aning mindre sött, men vill man ha den lika söt som den man köper i butiken är det bara att slänga i ett par till dadlar i mixern.
Och så bullarna sen då. När jag skar upp en så klappade jag nästan händerna i förtjusning. Texturen var precis som vanligt bröd? Bullen var inte torr och ramlade inte isär? Jag säger då det, there was some magic happening.
Alltså, jag vet inte om ni förstått det än, men jag är verkligen så himla nöjd. Det smakade som vilken semla som helst, men viktigast av allt: min mage ville inte explodera i protest efter att jag ätit den. Jag åt den medan jag och Joakim hade Alla hjärtans dag- fika över Skype, och allt var frid och fröjd, både i magen och i den semmelälskande själen.
Dadlar är, trots sin söta smak, riktigt nyttiga. De innehåller höga halter av kostfibrer, vitaminer och mineraler. De är en utmärkt källa av järn, magnesium, kalcium och det finns även en och annan antioxidant i dom där små rackarna. Mandlar är små kraftpaket fullproppade med proteiner och nyttiga fetter, och grädde vet vi ju att även den innehåller proteiner och gosiga B-vitaminer. Kort sagt är det här en riktig supersemla, så super är den faktiskt att jag åt den som mitt mitt-på-dagen-mellanmål istället för en smörgås eller frukt. Det enda raffinerade sockret finns i degen till bullarna, men en halv deciliter utportionerad på nio bullar är en alldeles godtagbar mängd. Vilken grej alltså.
Receptet på de glutenfria bullarna har jag fått av Hannah, och finns på hennes urmysiga blogg om hennes liv på landet.
Mandelmassa med dadlar
blir ca 150 g
1 & 1/2 dl mandel, skållad och skalad
6 st färska dadlar, urkärnade och skalade*
Mixa mandlarna i en matberedare rätt fint, beroende på hur bra matberedare du har kan detta ta mer eller mindre tid. Blanda i dadlarna och mixa tills du fått en deg av mandelmassa-konsistens. Klart!
*Man behöver inte skala dadlarna, men jag tyckte att den lite pappriga konsistensen på dadlarnas skal inte var något jag ville ha i min mandelmassa, så jag skalade dom försiktigt med en kniv.