en extremt spänd vadmuskel och sommar på riktigt

Idag var sommaren här på riktigt, trots den eviga blåsten var det shorts och linne-väder hela dagen. På förmiddagen gick jag till min förhoppningsvis sista träff med sjukgymnasten, glad i hågen för min fot gjorde inte längre ont över huvudtaget. Däremot sa jag till henne att det fortfarande stramade litegrann i sidan på vaden. Hon bad mig göra ett knäböj och sa sedan att hon tyckte att jag såg stark ut på sidan av vaden men att baksida vad däremot såg det lite sämre ut, och sedan tryckte hon på baksidan av min vad med knogen och det svartnade i kanterna på mina ögon. Det gjorde så jävelusiskt jävla jävulskt ont, jag har aldrig varit med om någonting värre.
 
Sedan masserade hon hela vaden och jag fick ett ypperligt tillfälle att träna pranayama (utövandet av andningskontroll inom yoga) för JÄVLAR vad ont det gjorde. Sedan satte hon akupunkturnålar där och det var inte mycket bättre det heller. "Det är en extrem spänning i den här muskeln" sa hon. Jo tack. Förhoppningsvis blir det bättre nu. Resten av dagen var bättre. Promenerade i solskenet och löste korsord med världens bästa sambo på balkongen och hade bara en toppenfin och härlig dag av sommarlov.
  
 
 
 
 
| | Kommentera |

är sommaren här? vem vet


 
Idag var jag till frisören som trimmade mitt hår en och en halv centimeter och sedan gav mig de studsigaste lockarna jag någsonsin haft. Jag hade knytblus och tunna bomullsbyxor på mig trots stormvindarna och hela promenaden in till stan luktade syren. Kanske blir det sommar i år också.
 
| dagbok, selfie | | Kommentera |

slut på tentap!!!!!

Igår skrev jag min sista tenta för terminen!!!!!!! Vem bryr sig att jag fortfarande har en inlämningsuppgift att skriva? Fyra sidor på sju dagar är ju nada, fixar man ju i en handvändning! Jag firade slutet på tentaperioden med att igår ha en lugn kväll med en whiskey, choklad och Harry Potter, och avrundade sedan dagen med lite stillsam yoga. Innan tentan igår så köpte jag också nya tuschpennor som jag invigde idag. Blev lite självporträtt i serietidningsstil.
Alltså, jag blir fortfarande så himla förvånad hur bra jag lyckas ibland, hur något som helt seriöst började som några rektanglar, cirklar och random streck till slut blev något som faktiskt liknar mig, och hur mycket enklare det blir ju mer jag tränar. Nyckelordet är tålamod. Ofta vill jag bara kräkas över att det jag producerar inte ser ut som jag tänkt mig eller att proportionerna blir skeva, och då krävs det ganska mycket viljestyrka för att fortsätta försöka, men ju mer jag försöker desto bättre blir det.
 
Ta händer, till exempel. Tidigare var det det värsta jag visste att rita; jag fattade inte hur de funkade? fanns det något sätt att få dem att inte se ut som monsterklor? Men så läste jag på lite på internet om anatomi och övade massvis och nu vet jag att det bara är att sätta ut några cirklar och rita lite trianglar och till slut dra några streck och så är man framme.  Så idag var det inte handen jag oroade mig mest över, utan att rita tänderna. Tänder är scary shit. Gör du det fel kan hela ansiktet se helt koko ut. Men jag utmanade mig själv och inte blev det väl så himla dåligt inte! Bra start på sommarlovet!
 
Persistence is key, practice and all is coming. 
 
| min konst | | Kommentera |
Upp